Lätt frustrerad måste jag bara kommentera/dementera det jag skrev innan idag, om att man måste följa media för att få veta vad som egentligen händer här inne. Det är inte sant. Media är sega och ytterst tystlåtna. Under eftermiddagen/kvällen har det dykt upp två saker som verkar väldigt stora för mig, och som jag inte hittar någonstans när jag vill läsa mer om det. Mina källor är den alltid lika pålitliga djungeltrumman, samt någon av de tusen mejllistor som finns för att samordna alla unga som är här. "Jag hörde av nån som hörde av nån" verkar vara ett tema i möteskaoset här....
Sakerna är:
1. Afrikagruppen lämnade förhandlingarna i eftermiddags, i protest mot att de rika länderna inte kommer upp med vettiga utsläppsmål. Antagligen rätt gjort, men helt katastrofalt för mötet.
2. Danmark har tydligen föreslagit (inofficiellt) en massa dåliga saker, t.ex. att de länder som idag är rika länder ska få ha en dubbelt så hög utsläppsnivå per capita år 2050 som de som idag är fattiga länder. Hur tänkte dom då, kan man fråga sig?
Kom nu ihåg var ni läste det först....
tisdag 8 december 2009
Sverige: gårdagens fossil
Jag har hittat sofforna i Bella Center. Det är ett stort lyft. Jag sitter uppkrupen i ett hörn precis som jag skulle göra hemma, fast jag är mitt i händelsernas centrum. Kanske stormens öga? Det känns som händelsernas centrum mest för att "alla är här". Vi är delegater från 15 stora, små, rika, fattiga, nära och långt borta länder. Alla har träffat folk från deras länder - delegater, media, organisationer, folk som har varit scouter i deras länder, osv osv. Jag träffade SVT nyss, ett par från Lilla Aktuellt, och försökte få dem att vilja intervjua mig om Scouterna och COP15. Det hade varit logiskt tycker jag. De verkade lagom entusiatiska och jag missade att ta deras kontaktuppgifter, så jag kan inte stalka dem framöver, så det kommer nog tyvärr inte hända...
På ett annat sätt känns det inte alls som händelsernas centrum, för det är så kaotiskt. Så himla mycket folk, information och grejer på gång. Om man vill veta vad som har hänt är det nästan enklast att gå till de vanliga svenska webtidningarna, som jag skulle gjort hemma också. Det är en mediaroll som jag inte förstått så tydligt tidigare - att gallra och kanalisera information. Jag kan inte vara överallt samtidigt även om jag är på plats, men media kan det, och plocka vidare det som är relevant till mig. Eller så kan de inte heller det, men fristaljar... En mäktig aktör, indeed!
Igår fick Sverige en föga hedrande andraplats i "fossile of the day award", som delas ut varje dag till de tre länder eller grupper som gör sämst ifrån sig och hindrar förhandlingarna. Sverige fick det för att vi - vilket är rent vansinne - tycker att utsläppen från skogsindustrin inte ska jämföras mot basåret 1990 som alla andra utsläpp ska, utan istället mot ett "business as usual scenario". Det är helt helt världelöst och något man inte skulle förvänta sig ens av USA eller Australien. Och så är det Sverige, Finland och Österrike som driver frågan. Vad det innebär är att så länge skogsindustrin släpper ut mindre koldioxid än "vad de skulle ha gjort om inget hade hänt" så vill Sverige att det ska räknas som en utsläppsminskning, fast det i själva verket är en ökning jämfört med dagens utsläpp. ALLVARLIGT! Såhär kan vi inte hålla på. Sverige som vill framstå som så himla duktiga jämt, och så försöker de smyga in sånt här bakom kulisserna.
Själv hade jag trott att Saudiarabien skulle få fossilpriset igår, för de ställde sig upp i plenum och sa att de inte tror på klimatforskarna och att de har fel. Suck. Det stadiet trodde jag verkligen att vi var förbi, åtminstone i det här forumet. Men jag snackade med en av dem som delar ut priset igår, och han sa att han hade fått veta av en Saudiarabisk delegat förra året att de får en bonus på lönen varje gång de blir utnämnda till fossile of the day, och det var inget de ville uppmuntra... (Saudiarabien hade fått ett vanhedersomnämnande igår, med förhoppningen att det inte påverkar delegaternas lön.)
Andra saker: Wilhelm är här! Han representerar World Association of the Scout Movement, som är den andra världsscoutsrörelsen. Läs hans blog också!
På ett annat sätt känns det inte alls som händelsernas centrum, för det är så kaotiskt. Så himla mycket folk, information och grejer på gång. Om man vill veta vad som har hänt är det nästan enklast att gå till de vanliga svenska webtidningarna, som jag skulle gjort hemma också. Det är en mediaroll som jag inte förstått så tydligt tidigare - att gallra och kanalisera information. Jag kan inte vara överallt samtidigt även om jag är på plats, men media kan det, och plocka vidare det som är relevant till mig. Eller så kan de inte heller det, men fristaljar... En mäktig aktör, indeed!
Igår fick Sverige en föga hedrande andraplats i "fossile of the day award", som delas ut varje dag till de tre länder eller grupper som gör sämst ifrån sig och hindrar förhandlingarna. Sverige fick det för att vi - vilket är rent vansinne - tycker att utsläppen från skogsindustrin inte ska jämföras mot basåret 1990 som alla andra utsläpp ska, utan istället mot ett "business as usual scenario". Det är helt helt världelöst och något man inte skulle förvänta sig ens av USA eller Australien. Och så är det Sverige, Finland och Österrike som driver frågan. Vad det innebär är att så länge skogsindustrin släpper ut mindre koldioxid än "vad de skulle ha gjort om inget hade hänt" så vill Sverige att det ska räknas som en utsläppsminskning, fast det i själva verket är en ökning jämfört med dagens utsläpp. ALLVARLIGT! Såhär kan vi inte hålla på. Sverige som vill framstå som så himla duktiga jämt, och så försöker de smyga in sånt här bakom kulisserna.
Själv hade jag trott att Saudiarabien skulle få fossilpriset igår, för de ställde sig upp i plenum och sa att de inte tror på klimatforskarna och att de har fel. Suck. Det stadiet trodde jag verkligen att vi var förbi, åtminstone i det här forumet. Men jag snackade med en av dem som delar ut priset igår, och han sa att han hade fått veta av en Saudiarabisk delegat förra året att de får en bonus på lönen varje gång de blir utnämnda till fossile of the day, och det var inget de ville uppmuntra... (Saudiarabien hade fått ett vanhedersomnämnande igår, med förhoppningen att det inte påverkar delegaternas lön.)
Andra saker: Wilhelm är här! Han representerar World Association of the Scout Movement, som är den andra världsscoutsrörelsen. Läs hans blog också!
söndag 6 december 2009
...aaaand we're in!
Inne på Bella Center nu, helt överväldigad. Det är verkligen enormt. Och massor med folk är här fast det inte ens har börjat än... Imorgon kommer bli galet tror jag, har hört att de har utfärdat dubbelt så många ackrediteringar som antalet människor som får plats här inne, och det är ändå 10 000 pers. Men vi har fått våra brickor! Jag är helt wiiiiiiiiiiiii, det här är så coolt!!
Vi fick köa först utanför vi ens fick komma in i huset i kanske en kvart, sen släppte de in oss till kön till säkerhetskontrollen (som var som på flygplatser) som kanske tog trekvart. Sen var det kö till själva registreringen, säg en halvtimme, och sen till att få sitt foto taget. Men nu finns vi, vi finns i UNFCCCs mäktiga system och har tillträde till maktens salonger. Typ, det är massa möten som vi inte får gå på såklart (de flesta möten är stängda), men vi är iaf här, i samma korridorer.
Nu måste jag springa för det är en bit att gå till utgången (man lär planera för 10min transportsträcka för att ta sig någonstans när man är här, tror jag), och jag ska iväg på ett annat möte. ICMYO tror jag det hette, Coordination Meeting of International Youth Organisations. Vilket borde bli CMIYO iofs... Men det är internationella ungdomsorganisationer som ska samordna sig, typ scouterna, YMCA, European Youth Forum osv. Vi får se. Jag känner redan att jag kanske mest skulle vilja sova, det här blir två hårda veckor tror jag...
Vi fick köa först utanför vi ens fick komma in i huset i kanske en kvart, sen släppte de in oss till kön till säkerhetskontrollen (som var som på flygplatser) som kanske tog trekvart. Sen var det kö till själva registreringen, säg en halvtimme, och sen till att få sitt foto taget. Men nu finns vi, vi finns i UNFCCCs mäktiga system och har tillträde till maktens salonger. Typ, det är massa möten som vi inte får gå på såklart (de flesta möten är stängda), men vi är iaf här, i samma korridorer.
Nu måste jag springa för det är en bit att gå till utgången (man lär planera för 10min transportsträcka för att ta sig någonstans när man är här, tror jag), och jag ska iväg på ett annat möte. ICMYO tror jag det hette, Coordination Meeting of International Youth Organisations. Vilket borde bli CMIYO iofs... Men det är internationella ungdomsorganisationer som ska samordna sig, typ scouterna, YMCA, European Youth Forum osv. Vi får se. Jag känner redan att jag kanske mest skulle vilja sova, det här blir två hårda veckor tror jag...
“The destiny of the young generation will not be written for us, it will be written by us.”
Igår och idag är vi på Conference of Youth, ett möte för alla ungdomsorganisationer som kommer på COP15. Och det är faktiskt en hel del. Vi var 500 personer igår, idag förväntar de sig att det kommer 700. (Fast det skulle egentligen börjat för snart en halvtimme sen och än så länge är vår delegation nästan ensamma i den överdådigt utsmyckade aulan på Köpenhamns universitet, så vi får väl se…) Det är en viktig samling, för att under COP15 kommer vi att agera som en förhandlingsgrupp: YUNGO (YOuth Non Governmental Organisations). Vi kommer att ha en massa möten, en massa arbetsgrupper; vi kommer att bevaka frågor, göra aktioner, uttalanden och mediakontakter tillsammans. Det kommer bli gött! Det finns en otrolig energi och vilja i en sånhär samling människor. De har frigjort minst två veckor av sitt liv och rest över hela världen för att delta i något som skulle kunna liknas vid ett årsmöte – som det i de flesta föreningar är jättesvårt att få folk att vilja lägga ens två timmar i sin egen stad på.
Det här är förstås inte vilket årsmöte som helst. Och det är inte heller vilka människor som helst. Alla här är unga - jag var troligen bland de äldsta - men det finns ändå så otroligt mycket kunskap och erfarenhet bland oss. Jag kommer att delta i en av undergrupperna till arbetsgruppen Policy (alltså själva förhanlingstexterna och innehållet i överenskommelsen), som heter Technology Transfer. Området handlar om hur teknik ska överföras från de rika länderna till de fattiga länderna, och är ett av de områden som kommer diskuteras intensivt under COP15. Vår grupp kommer att följa förhandlingarna på detta område, bestämma vad vi som världens unga står för på det här området, och försöka påverka så mycket vi kan.
Vi var sex personer som träffades igår för ett uppstartsmöte med Technology Transfer-gruppen. De sex personerna bestod av:
- 2 ingenjörer som jobbar med alternativa energilösningar (varav jag är en),
- 1 som pluggar till ingenjör med miljöpolicy-inriktning,
- 1 som jobbar med finansiering av gröna uppstartsföretag,
- 1 som har läst massa kurser och haft praktikplatser inom amerikansk miljölagstiftning, och
- 1 som följt technology transfer-frågan i klimatförhandlingarna i flera år – både i skolan, på praktikplats i amerikanska senaten, och på plats på förhandlingsmöten t.ex. i Barcelona.
Jag trodde jag hade koll och var påläst på Kyotoprotokollet och miljöteknik, men jämfört med de här människorna är jag verkligen grön. (haha) Och det är ju en fantastisk sak! Vilket sjukt bra team vi kan bli! Och dessutom – ökar det inte vår tillförsikt till framtiden, att det finns så många fantastiskt kompetenta ungdomar som verkligen bryr sig? Och som verkligen kan det här? Som kommer ta över när kostymgubbarna där inne flyttar på sig?
I slutet av dagen igår höll en av de verkliga veteranerna i den globala ungdomsrörelsen för klimatet ett tal. Hon var kanske max 23 men veteran för hon har varit med i fem år, ända sedan ungdomar för första gången började organisera sig såhär på COP10 i Montreal. Jag satt och rös under hennes tal, om vad vi faktiskt har möjlighet att göra om vi samarbetar. Efter gårdagen är jag beredd att hålla med henne när hon sa “The destiny of this generation will not be written for us. It will be written by us.”
Det här är förstås inte vilket årsmöte som helst. Och det är inte heller vilka människor som helst. Alla här är unga - jag var troligen bland de äldsta - men det finns ändå så otroligt mycket kunskap och erfarenhet bland oss. Jag kommer att delta i en av undergrupperna till arbetsgruppen Policy (alltså själva förhanlingstexterna och innehållet i överenskommelsen), som heter Technology Transfer. Området handlar om hur teknik ska överföras från de rika länderna till de fattiga länderna, och är ett av de områden som kommer diskuteras intensivt under COP15. Vår grupp kommer att följa förhandlingarna på detta område, bestämma vad vi som världens unga står för på det här området, och försöka påverka så mycket vi kan.
Vi var sex personer som träffades igår för ett uppstartsmöte med Technology Transfer-gruppen. De sex personerna bestod av:
- 2 ingenjörer som jobbar med alternativa energilösningar (varav jag är en),
- 1 som pluggar till ingenjör med miljöpolicy-inriktning,
- 1 som jobbar med finansiering av gröna uppstartsföretag,
- 1 som har läst massa kurser och haft praktikplatser inom amerikansk miljölagstiftning, och
- 1 som följt technology transfer-frågan i klimatförhandlingarna i flera år – både i skolan, på praktikplats i amerikanska senaten, och på plats på förhandlingsmöten t.ex. i Barcelona.
Jag trodde jag hade koll och var påläst på Kyotoprotokollet och miljöteknik, men jämfört med de här människorna är jag verkligen grön. (haha) Och det är ju en fantastisk sak! Vilket sjukt bra team vi kan bli! Och dessutom – ökar det inte vår tillförsikt till framtiden, att det finns så många fantastiskt kompetenta ungdomar som verkligen bryr sig? Och som verkligen kan det här? Som kommer ta över när kostymgubbarna där inne flyttar på sig?
I slutet av dagen igår höll en av de verkliga veteranerna i den globala ungdomsrörelsen för klimatet ett tal. Hon var kanske max 23 men veteran för hon har varit med i fem år, ända sedan ungdomar för första gången började organisera sig såhär på COP10 i Montreal. Jag satt och rös under hennes tal, om vad vi faktiskt har möjlighet att göra om vi samarbetar. Efter gårdagen är jag beredd att hålla med henne när hon sa “The destiny of this generation will not be written for us. It will be written by us.”
fredag 4 december 2009
Jag ÄR i Köpenhamn...
När jag för kanske tre år sedan fick veta att COP15 skulle hållas i Köpenhamn, och att det troligen skulle det vara det avgörande mötet för att få till en fortsättning på Kyotoprotokollet, så tänkte jag "det måste finnas något sätt att nästla sig in, när det är så nära...". Egentligen var det en högst ologisk tanke. Varför skulle det vara enklare att ta sig in på ett världsmöte av den här digniteten bara för att värdlandet råkar ligga nära ens eget land? Men antagligen just för att jag tänkte så har jag hållit ögonen öppna och faktiskt fått en biljett in.
Jag kommer att delta i klimatmötet som delegat för WAGGGS - World Association of Girl Guides and Girl Scouts. Scouterna är verkligen en fantastisk rörelse. Jag har spenderat dagen idag på att gå igenom vad vi som delegation står för, och hur vi enkelt och tydligt och självsäkert berättar vad WAGGGS är och gör, t.ex. om man skulle möta Obama i hissen... Jag känner mig stoltare än någonsin över att vara scout. Om någon någonsin trodde att det handlade om knopar och kottar kan ni släppa det nu. Det handlar om förändra världen. Det handlar om att hjälpa unga människor att bli allt de har möjlighet att bli, att få dem att tro på sig själva, och ge dem verktyg för att förändra. Scouting har tagit mig hit, till vad som skulle kunna vara den viktigaste samlingen i mänsklighetens historia. Bara som ett exempel.
Vi är 38 miljoner scouter i hela världen. Vi är 10 miljoner i WAGGGS, vilket gör oss till den största organisationen som finns för flickor och unga kvinnor. Vi är här för att berätta - tillsammans med alla andra ungdomsorganisationer och kvinnoorganisationer som är här - att nu är det dags att lyssna på oss. How old are you in 2050? De som fattar besluten är döda då. Jag och de miljoner tjejer jag representerar lever, och vi lever med konsekvenserna av besluten. Dessutom: jag representerar tjejer i hela världen - HELA världen. Även de flickscouter som måste gå för att hämta vatten varje dag och tack vare klimatförändringarna måste gå längre och längre sträckor, och därför inte längre hinner gå i skolan. Och de som kommer att vara tvugna att fly sina länder för att de helt sonika hamnar under vattenytan. Och de som drabbas av sjukdomar som sprids fortare när klimatet blir varmare och som inte får sjukvård för att de har fel kön och inte prioriteras. Melodramatiskt, men sant.
Att jag är här, att jag är här genom WAGGGS, det knyter ihop de två starka engagemang jag haft så länge jag kan minnas: miljö och jämlikhet. Och det är scouting som är knuten. Om du vill fortsätta tänka på knopar när du tänker på scouting, är det den typen av knop du ska tänka på.
Jag kommer att delta i klimatmötet som delegat för WAGGGS - World Association of Girl Guides and Girl Scouts. Scouterna är verkligen en fantastisk rörelse. Jag har spenderat dagen idag på att gå igenom vad vi som delegation står för, och hur vi enkelt och tydligt och självsäkert berättar vad WAGGGS är och gör, t.ex. om man skulle möta Obama i hissen... Jag känner mig stoltare än någonsin över att vara scout. Om någon någonsin trodde att det handlade om knopar och kottar kan ni släppa det nu. Det handlar om förändra världen. Det handlar om att hjälpa unga människor att bli allt de har möjlighet att bli, att få dem att tro på sig själva, och ge dem verktyg för att förändra. Scouting har tagit mig hit, till vad som skulle kunna vara den viktigaste samlingen i mänsklighetens historia. Bara som ett exempel.
Vi är 38 miljoner scouter i hela världen. Vi är 10 miljoner i WAGGGS, vilket gör oss till den största organisationen som finns för flickor och unga kvinnor. Vi är här för att berätta - tillsammans med alla andra ungdomsorganisationer och kvinnoorganisationer som är här - att nu är det dags att lyssna på oss. How old are you in 2050? De som fattar besluten är döda då. Jag och de miljoner tjejer jag representerar lever, och vi lever med konsekvenserna av besluten. Dessutom: jag representerar tjejer i hela världen - HELA världen. Även de flickscouter som måste gå för att hämta vatten varje dag och tack vare klimatförändringarna måste gå längre och längre sträckor, och därför inte längre hinner gå i skolan. Och de som kommer att vara tvugna att fly sina länder för att de helt sonika hamnar under vattenytan. Och de som drabbas av sjukdomar som sprids fortare när klimatet blir varmare och som inte får sjukvård för att de har fel kön och inte prioriteras. Melodramatiskt, men sant.
Att jag är här, att jag är här genom WAGGGS, det knyter ihop de två starka engagemang jag haft så länge jag kan minnas: miljö och jämlikhet. Och det är scouting som är knuten. Om du vill fortsätta tänka på knopar när du tänker på scouting, är det den typen av knop du ska tänka på.
lördag 14 mars 2009
Sverige i klimatförhandlingarna
Idag gjorde jag det enkelt för mig, och skickade ett färdigskrivet mejl från klimataktion till partiledarna för alla regeringspartierna. Nu i veckan (19-20 mars) ska tydligen EU besluta om vart de ska stå inför Köpenhamnsmötet i höst. Det är viktigt, väldigt viktigt. Ta och skicka det här till de som bestämmer du också, vettja!
Till ledarna för regeringspartierna.
2009 är ett ödesår för klimatet. Toppmötet i Köpenhamn i december kan vara mänsklighetens sista chans att få till stånd ett internationellt avtal som minskar de globala utsläppen av växthusgaser tillräckligt mycket för att undvika farlig och okontrollerbar klimatförändring, med katastrofala följder för samhällen och ekosystem.
Den svenska regeringen har en nyckelroll i förhandlingarna genom ordförandeskapet i EU i höst och måste göra sitt yttersta för att ett klimatsäkert och rättvist avtal undertecknas i Köpenhamn. Vi är många som har ögonen på er, och vi kommer inte att acceptera ett misslyckande.
Jag vill att den svenska regeringen driver att:
- EU visar verkligt globalt ledarskap och antar ett kraftfullt finansieringsåtgande till förmån för klimatinsatser i utvecklingsländer. Minst en procent av EU:s BNP - utöver bistånd - bör satsas på utsläppsminskning och anpassning i u-länder.
- CDM - Mekanismen för ren utveckling - förbättras avsevärt om den ska finnas kvar i det kommande klimatavtalet. Idag finns stora brister avseende CDM-projektens additionalitet och bidrag till lokal hållbar utveckling. Regelverket måste stramas åt och CDM-krediter bör enbart få tillgodoräknas länder som redan klarat av sina inhemska åtaganden.
- EU:s egna mål för utsläppsminskningar revideras i enlighet med ny vetenskap. EU bör halvera sina utsläpp till 2020 (jämfört med 1990).
Vänliga hälsningar,
Sara-Linnéa Andersson
Bakgrund och fördjupning
Finansiering av klimatåtgärder i utvecklingsländer
I de kommande förhandlingarna inför och under Köpenhamnstoppmötet förväntar sig utvecklingsländerna - med rätta - att de rika länderna verkligen visar att de menar allvar med att finansiera många av de klimatsatsningar som behövs i världens fattiga länder. Bindande avtal om förutsägbart, långsiktigt och tillräckligt finansiellt stöd är helt avgörande för att klimatavtalet i Köpenhamn ska ros i land. Kort och gott: inga pengar, inget avtal. Hur EU kommer att stödja utvecklingsländernas klimatarbete, kommer att fastslås under de närmsta veckorna.
Det är mycket viktigt att EU gör åtaganden om finansiellt stöd för klimatåtgärder i u-länder. Mot bakgrund av EU:s höga betalningsförmåga och stora utsläpp (både idag och historiskt) har EU ett mycket stort ansvar för finansieringen.
- Omfattningen av det finansiella stödet till klimatåtgärder i utvecklingsländerna måste motsvara flera gånger det existerande biståndet; fattiga länders rätt att utvecklas på ett hållbart sätt måste säkerställas. Klimataktion anser att minst en procent av i-ländernas BNP - vid sidan av biståndet - behöver avsättas till utsläppsminskningar och anpassning i u-länder.
- Sverige bör driva att EU utövar ett globalt ledarskap i frågan och förorda att ett starkt finansiellt åtagande antas på vårtoppmötet i mars.
- Sverige bör driva på för en ny internationell finansieringsmekanism under klimatkonventionen, till stöd för utvecklingsländers klimatanpassning, satsning på hållbar energi och hindrande av regnskogskövling.
CDM-reform
Kyotoprotokollets flexibla mekanism har många brister och fungerar idag inte bra som verktyg för att minska de globala utsläppen av växthusgaser. En reformering är absolut nödvändig. Svenska regeringen bör ställa sig bakom EU-kommissionens skrivningar om reformering av CDM samt driva detta i den fortsatta processen.
EU tillåter att uppemot en tredjedel av utsläppsminskningarna kan avsättas genom CDM och Sveriges regering i Klimatpropositionen föreslår att 4 miljoner ton årligen ska avsättas genom CDM. För att det ska vara acceptabelt måste de försäkra sig om att mekanismen verkligen fungerar.
Tuffare klimatmål
Svenska regeringen bör:
- välkomna att EU-kommissionen diskuterar skärpta koncentrationsmål för växthusgaser.
- inom EU driva målsättningen att koncentrationen växthusgaser ska stabiliseras under 400 ppm koldioxidekvivalenter.
- uppmana EU-kommissionen att utreda vad ett skärpt koncentrationsmål skulle betyda för EU:s och världens målsättningar vad gäller utsläppsminskningar inom EU till 2020, och mål och ambitionsnivåer för klimatåtgärder i u-länder (kopplade till anpassning, teknologi och avskogning).
- driva att EU minskar sina utsläpp av växthusgaser med minst 50 % inom EU till år 2020 och att de globala utsläppen minskar med minst 90 % till år 2050.
- Uppmana EU-kommissionen att utreda hur EU kan nå dessa mål för utsläppsminskningar.
- Använda finansiella stimulanspaket för att investera i framtidens hållbara och klimatsmarta lösningar och samhällen byggda på förnybar energi och energieffektivisering.
Till ledarna för regeringspartierna.
2009 är ett ödesår för klimatet. Toppmötet i Köpenhamn i december kan vara mänsklighetens sista chans att få till stånd ett internationellt avtal som minskar de globala utsläppen av växthusgaser tillräckligt mycket för att undvika farlig och okontrollerbar klimatförändring, med katastrofala följder för samhällen och ekosystem.
Den svenska regeringen har en nyckelroll i förhandlingarna genom ordförandeskapet i EU i höst och måste göra sitt yttersta för att ett klimatsäkert och rättvist avtal undertecknas i Köpenhamn. Vi är många som har ögonen på er, och vi kommer inte att acceptera ett misslyckande.
Jag vill att den svenska regeringen driver att:
- EU visar verkligt globalt ledarskap och antar ett kraftfullt finansieringsåtgande till förmån för klimatinsatser i utvecklingsländer. Minst en procent av EU:s BNP - utöver bistånd - bör satsas på utsläppsminskning och anpassning i u-länder.
- CDM - Mekanismen för ren utveckling - förbättras avsevärt om den ska finnas kvar i det kommande klimatavtalet. Idag finns stora brister avseende CDM-projektens additionalitet och bidrag till lokal hållbar utveckling. Regelverket måste stramas åt och CDM-krediter bör enbart få tillgodoräknas länder som redan klarat av sina inhemska åtaganden.
- EU:s egna mål för utsläppsminskningar revideras i enlighet med ny vetenskap. EU bör halvera sina utsläpp till 2020 (jämfört med 1990).
Vänliga hälsningar,
Sara-Linnéa Andersson
Bakgrund och fördjupning
Finansiering av klimatåtgärder i utvecklingsländer
I de kommande förhandlingarna inför och under Köpenhamnstoppmötet förväntar sig utvecklingsländerna - med rätta - att de rika länderna verkligen visar att de menar allvar med att finansiera många av de klimatsatsningar som behövs i världens fattiga länder. Bindande avtal om förutsägbart, långsiktigt och tillräckligt finansiellt stöd är helt avgörande för att klimatavtalet i Köpenhamn ska ros i land. Kort och gott: inga pengar, inget avtal. Hur EU kommer att stödja utvecklingsländernas klimatarbete, kommer att fastslås under de närmsta veckorna.
Det är mycket viktigt att EU gör åtaganden om finansiellt stöd för klimatåtgärder i u-länder. Mot bakgrund av EU:s höga betalningsförmåga och stora utsläpp (både idag och historiskt) har EU ett mycket stort ansvar för finansieringen.
- Omfattningen av det finansiella stödet till klimatåtgärder i utvecklingsländerna måste motsvara flera gånger det existerande biståndet; fattiga länders rätt att utvecklas på ett hållbart sätt måste säkerställas. Klimataktion anser att minst en procent av i-ländernas BNP - vid sidan av biståndet - behöver avsättas till utsläppsminskningar och anpassning i u-länder.
- Sverige bör driva att EU utövar ett globalt ledarskap i frågan och förorda att ett starkt finansiellt åtagande antas på vårtoppmötet i mars.
- Sverige bör driva på för en ny internationell finansieringsmekanism under klimatkonventionen, till stöd för utvecklingsländers klimatanpassning, satsning på hållbar energi och hindrande av regnskogskövling.
CDM-reform
Kyotoprotokollets flexibla mekanism har många brister och fungerar idag inte bra som verktyg för att minska de globala utsläppen av växthusgaser. En reformering är absolut nödvändig. Svenska regeringen bör ställa sig bakom EU-kommissionens skrivningar om reformering av CDM samt driva detta i den fortsatta processen.
EU tillåter att uppemot en tredjedel av utsläppsminskningarna kan avsättas genom CDM och Sveriges regering i Klimatpropositionen föreslår att 4 miljoner ton årligen ska avsättas genom CDM. För att det ska vara acceptabelt måste de försäkra sig om att mekanismen verkligen fungerar.
Tuffare klimatmål
Svenska regeringen bör:
- välkomna att EU-kommissionen diskuterar skärpta koncentrationsmål för växthusgaser.
- inom EU driva målsättningen att koncentrationen växthusgaser ska stabiliseras under 400 ppm koldioxidekvivalenter.
- uppmana EU-kommissionen att utreda vad ett skärpt koncentrationsmål skulle betyda för EU:s och världens målsättningar vad gäller utsläppsminskningar inom EU till 2020, och mål och ambitionsnivåer för klimatåtgärder i u-länder (kopplade till anpassning, teknologi och avskogning).
- driva att EU minskar sina utsläpp av växthusgaser med minst 50 % inom EU till år 2020 och att de globala utsläppen minskar med minst 90 % till år 2050.
- Uppmana EU-kommissionen att utreda hur EU kan nå dessa mål för utsläppsminskningar.
- Använda finansiella stimulanspaket för att investera i framtidens hållbara och klimatsmarta lösningar och samhällen byggda på förnybar energi och energieffektivisering.
fredag 27 februari 2009
Självcensur vs. att ändra sig
Den väldigt uppmärksamma läsaren märker att jag har tagit bort ett inlägg från denna blogg, om Vattenfall och kolkraft. Anledningen är att jag inte längre helt står för det jag skrev i det första brevet, till Vattenfall och Maud Olofsson. Deras svar och mina kommentarer till dem finns fortfarande kvar, eftersom de känns ok.
Vad jag framförallt tänker nu, som jag inte tänkte då, är att det faktiskt inte hjälper om Vattenfall inte äger kolkraftverken i Europa. Det är snarare ett problem, eftersom de i dagsläget behövs, och det betyder att någon annan kommer att äga dem och driva dem om inte Vattenfall gör det. Och denna "någon annan" kanske inte alls har de ambitioner om klimatneutralitet som Vattenfall har.
Vattenfall har visserligen precis köpt ännu mer kolkraft, men också mer vindkraft och mer kompetens inom vindkraft. Om Vattenfall ska kunna vara klimatneutrala 2050 betyder det att de kommer att lägga ner eller installera koldioxidavskiljning på sina nya och alla andra kolkraftverk, medan de behåller och utvecklar vindkraften.
Kanske Nuon och andra redan köpta bolag hade gjort samma sak på egen hand, kanske inte. Det som är säkert är att vi, Sveriges meborgare, kan och bör fortsätta bevaka våra ägarintressen i de kraftverk som Vattenfall förvaltar, medan vi har mycket mindre chans att påverka hur alla andra kraftverk i Europa drivs. Så, min nya åsikt sammanfattas såhär: Vattenfall! Köp alla Europas kolkraftverk och lägg ned dem!
Med detta hoppas jag övertyga både mig själv och andra att det här faktiskt inte är censur, utan att helt enkelt ändra sig. Även den bästa kan tänka ännu bättre...
Vad jag framförallt tänker nu, som jag inte tänkte då, är att det faktiskt inte hjälper om Vattenfall inte äger kolkraftverken i Europa. Det är snarare ett problem, eftersom de i dagsläget behövs, och det betyder att någon annan kommer att äga dem och driva dem om inte Vattenfall gör det. Och denna "någon annan" kanske inte alls har de ambitioner om klimatneutralitet som Vattenfall har.
Vattenfall har visserligen precis köpt ännu mer kolkraft, men också mer vindkraft och mer kompetens inom vindkraft. Om Vattenfall ska kunna vara klimatneutrala 2050 betyder det att de kommer att lägga ner eller installera koldioxidavskiljning på sina nya och alla andra kolkraftverk, medan de behåller och utvecklar vindkraften.
Kanske Nuon och andra redan köpta bolag hade gjort samma sak på egen hand, kanske inte. Det som är säkert är att vi, Sveriges meborgare, kan och bör fortsätta bevaka våra ägarintressen i de kraftverk som Vattenfall förvaltar, medan vi har mycket mindre chans att påverka hur alla andra kraftverk i Europa drivs. Så, min nya åsikt sammanfattas såhär: Vattenfall! Köp alla Europas kolkraftverk och lägg ned dem!
Med detta hoppas jag övertyga både mig själv och andra att det här faktiskt inte är censur, utan att helt enkelt ändra sig. Även den bästa kan tänka ännu bättre...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)