Jag ÄR i Köpenhamn...

När jag för kanske tre år sedan fick veta att COP15 skulle hållas i Köpenhamn, och att det troligen skulle det vara det avgörande mötet för att få till en fortsättning på Kyotoprotokollet, så tänkte jag "det måste finnas något sätt att nästla sig in, när det är så nära...". Egentligen var det en högst ologisk tanke. Varför skulle det vara enklare att ta sig in på ett världsmöte av den här digniteten bara för att värdlandet råkar ligga nära ens eget land? Men antagligen just för att jag tänkte så har jag hållit ögonen öppna och faktiskt fått en biljett in.

Jag kommer att delta i klimatmötet som delegat för WAGGGS - World Association of Girl Guides and Girl Scouts. Scouterna är verkligen en fantastisk rörelse. Jag har spenderat dagen idag på att gå igenom vad vi som delegation står för, och hur vi enkelt och tydligt och självsäkert berättar vad WAGGGS är och gör, t.ex. om man skulle möta Obama i hissen... Jag känner mig stoltare än någonsin över att vara scout. Om någon någonsin trodde att det handlade om knopar och kottar kan ni släppa det nu. Det handlar om förändra världen. Det handlar om att hjälpa unga människor att bli allt de har möjlighet att bli, att få dem att tro på sig själva, och ge dem verktyg för att förändra. Scouting har tagit mig hit, till vad som skulle kunna vara den viktigaste samlingen i mänsklighetens historia. Bara som ett exempel.

Vi är 38 miljoner scouter i hela världen. Vi är 10 miljoner i WAGGGS, vilket gör oss till den största organisationen som finns för flickor och unga kvinnor. Vi är här för att berätta - tillsammans med alla andra ungdomsorganisationer och kvinnoorganisationer som är här - att nu är det dags att lyssna på oss. How old are you in 2050? De som fattar besluten är döda då. Jag och de miljoner tjejer jag representerar lever, och vi lever med konsekvenserna av besluten. Dessutom: jag representerar tjejer i hela världen - HELA världen. Även de flickscouter som måste gå för att hämta vatten varje dag och tack vare klimatförändringarna måste gå längre och längre sträckor, och därför inte längre hinner gå i skolan. Och de som kommer att vara tvugna att fly sina länder för att de helt sonika hamnar under vattenytan. Och de som drabbas av sjukdomar som sprids fortare när klimatet blir varmare och som inte får sjukvård för att de har fel kön och inte prioriteras. Melodramatiskt, men sant.

Att jag är här, att jag är här genom WAGGGS, det knyter ihop de två starka engagemang jag haft så länge jag kan minnas: miljö och jämlikhet. Och det är scouting som är knuten. Om du vill fortsätta tänka på knopar när du tänker på scouting, är det den typen av knop du ska tänka på.