Idag har jag skickat ett mejl till infrastrukturminister Åsa Torstensson, om att vi borde bygga mycket mer järnvägar och mycket mindre vägar. Henne får man tag i via ett formulär på regeringen.se. Skriv gärna dit du också och håll med! Såhär skrev jag:
Hej!
Jag heter Sara-Linnéa Andersson och är en av medborgarna i landet du är med och styr. Jag skriver till dig för att jag tror att du är en viktig person för Sveriges och i förlängningen hela världens framtid: jag tror att politik är en avgörande kraft för att skapa ett hållbart samhälle. Eftersom du är min folkvalda på området vill jag berätta vad jag tycker borde göras i Sveriges infrastrukturpolitik, nämligen att seriöst satsa på järnvägen och prioritera järnvägens utveckling högt över bilvägarnas.
Visst pratas det oerhört mycket om klimatförändringar för tillfället. Men det pratas av en anledning. Klimathotet är lika allvarligt som kärnvapenhotet var under kalla kriget, och dessa två hot är de enda under mänsklighetens historia som på allvar kunnat hota hela vår existens. Något måste göras, nu! I Sverige, som producerar sin elkraft i stort sett koldioxidneutralt, är biltrafiken den största källan till växthusgaser. En av de viktigaste åtgärderna för Sveriges del är alltså att flytta över stora delar av vägtransporterna till järnväg. Som bonus blir man också av med många av de andra stora problemen som bilar innebär: dålig luft, trängsel och trafikdöd.
Jag ser tre saker som behöver göras för att tåg på allvar ska kunna konkurrera med bilar och lastbilar:
1. Bygg järnvägar istället för vägar!
Idag väljer många bil framför tåg, och lastbil framför godståg, eftersom det är snabbare. Varför är det snabbare? För att vi under många år har satsat otroligt mycket pengar på vägnätet, medan vi nästan inte har satsat något alls på järnvägen. Detta håller på att ändras, så vitt jag förstår, men på banverkets hemsida läser jag att av 373,3 miljarder som satsas på väg- och järnvägsutbyggnad 2004-2015 går bara 107,7 miljarder till järnvägen. Vägbyggen får alltså fortfarande nästan fyra gånger så mycket pengar som järnvägsbyggen!
Jag tycker att vi istället borde satsa nästan alla pengarna på järnvägen, och i princip inte göra något alls åt vägarna. Folk skulle snabbt tröttna på att sitta fast i bilköer på undermåliga vägar när de kunde ta tåget till jobbet på halva tiden.
Att tåget idag upplevs som krångligt, dyrt och långsamt jämfört med bilen är på intet sätt en naturlag – det styrs av infrastrukturinvesteringarna! Våga lägga pengarna där de bygger ett hållbart samhälle istället för att köra oss längre in i bilsamhällets återvändsgränd!
2. Satsa på driftsunderhåll av järnvägarna!
En annan sak som gör att järnvägen inte framstår som ett seriöst alternativ till vägen är den dåliga skötseln. För att illustrera kan vi tänka oss att ett träd blåser ner över E4:an någonstans mellan Stockholm och Malmö, och helt blockerar vägen. (Detta är i princip orealistiskt eftersom vägen är bred och att det, eftersom man prioriterat vägen så högt, finns säkerhetsmarginaler mellan vägen och skogen för att det här inte ska hända, men ändå, för jämförelsens skull.) Hur länge skulle det tillåtas stoppa trafiken? Under inga omständigheter mer än några timmar, sen skulle det vara borta. Men om vi tänker oss att samma sak hände på Södra Stambanan, E4:ans motsvarighet på järnvägssidan? Här behöver vi inte fantisera, eftersom det hände för några vintrar sedan. Inte ett tåg kunde gå på flera dygn. Det här borde inte kunna hända!
Det kan omöjligt vara svårare att hålla järnvägen i ständigt körbart skick än att göra samma sak med motorvägarna: det handlar om prioriteringar. Det är dags att prioritera tåget!
3. Bygg banor för höghastighetståg!
Sverige ligger hopplöst efter övriga Europa när det gäller snabbtåg. TGV kom i Frankrike på åttiotalet, och kör normalt i högre hastigheter än vad det senaste svenska projektet ”gröna tåget”, som möjligen rullar på banorna om åtta år, kommer göra. Att Sverige ligger så dåligt till beror på att vi inte satsat på att bygga särskilda järnvägar för snabb trafik, utan vill köra allt på samma banor. Det sägs (t.ex. i Framtidsplan för järnvägen) vara svårt att få ekonomi i höghastighetsbanorna i Sverige p.g.a. stora avstånd och liten befolkning. Jämför detta med vägnätet, där vi i högsta grad byggt separata vägar för snabb trafik – motorvägar – trots att det är långt mellan orterna och förhållandevis få som kör på dem. Det är skrattretande att tänka att sig att alla bilar i Sverige skulle köra på 70-vägar! Återigen handlar det om prioriteringar. Höghastighetståg är det enda som kan konkurrera med flyg, framförallt på inrikessträckor, men även på kortare Europaresor. TGV har konkurrerat ut flygen Paris-Lyon och Paris-Bryssel, och är på god väg även på sträckan Paris-London. Eftersom flyget är en av de absolut värsta klimatbovarna är höghastighetståg ett viktigt steg mot ett hållbarare samhälle.
Vad hela frågan handlar om är att vi måste börja se tåget som ett seriöst alternativ till bilen, och satsa pengarna därefter. Den här typen av jättelika infrastrukturella system bygger sig inte av sig själva, och påverkas knappast av konsumentmakt. Det krävs politisk styrning. I dessa klimatkrisens tider krävs dessutom modig, framåtblickande politisk styrning, som siktar mot ett hållbart samhälle. Därför uppmanar jag dig: Våga satsa seriöst och ambitiöst på järnvägen – tågtrafik är en av de sakerna som verkligen kan göra skillnad i Sverige!
Med vänliga hälsningar
Sara-Linnéa Andersson,
25-årig civilingenjörsstudent i Göteborg
P.S. Jag kommer publicera det här brevet, och det svar jag förhoppningsvis får, på min blog: http://paverkansbloggen.blogspot.com. Där kommer även andra brev jag skriver till makthavare under året att dyka upp. Titta gärna in om du vill veta vad jag tycker om andra saker. Och vem vet, jag kanske hör av mig igen till dig!
4 kommentarer:
Gott intiativ Sara!
Hur är det för resten när någonting går fel? Äter inte Hallandsåsen upp decenniers järnvägsinvesteringar? Hanteras vägnätet på samma sätt? Påverkar t.ex. Munkedalsraset övriga väginvesteringar?
Bra fråga! Vet inte - det är inte helt enkelt att hitta konkreta siffror på hur pengarna används. Spontant skulle jag gissa att det finns en underhålls/reperationsbudget som är separerad från investeringarna, men när det blir sådär stora grejer... Oklart.
Infrastruktur är viktigt och jag håller med om att man bör prioritera järnvägen, men som i all politik är frågorna komplexa.
Den gågna helgen var jag och lyssna på vår jordbruksminister på ett partimöte i Malå. Han berätta att den minister som har det svårast är just infrastrukturministern för att det finns fler projekt igång från den tidigare regeringen (v/mp/s) än det finns budget för. Vad det beror på borde man fråga dessa tre partier som nu intensivt interpellerar till Torstensson. Sverige har inte råd med allt som vi har spaden i marken för och det gör det svårt att göra en snabb förändring. Man måste först lösa finansiering för det som är utlovat utan att belasta andra viktiga budgetposter.
Hon har därför tidigare i år kallat till sig alla län och bett dem att prioritera ett projekt för alla andra. Om man gör det skall hon prioritera det. I mitt län är den högst prioriterade satsningen just järnväg - Bottniabanan - regeringen satsar här helt klart på järnväg. Vilken konkret satsning bör prioriteras i ditt län? Påverka det!
Personligen tror jag inte på ett billöst samhälle, men heller inte på etanolbilar som tar maten ifrån människor i fattiga länder, däremot tror jag på högre energiskatter som drivkraft till byta bränslen och skapa effektivare teknik. Jag anser också att var och en måste ta ett större ansvar genom att inte åka till Thailand på semester, cykla eller gå till affären, samordna inköp och handla närproducerat och KRAV-märkt.
Med detta sagt vill jag uttrycka att jag tycker du har intressanta tankar om avståndet till skogen och valet att satsa på nya järnvägar för snabbtåg. Håller helt med dig om att genom att det handlar om vilja och prioritering.
Men min bild av projektet kring Bottniabanan är att man tänker på sådant precis lika mycket som man också tänker på bullerdämpning, estetik och djurliv. Vi har dock ett problem idag av för många möjligheter att överklaga i miljömål som fördröjer och fördyrar utbyggnad av infrastruktur. Miljöbalken är missbrukad idag. Miljömål borde i princip kunna överklaga lika många gånger som i vanliga brottmål d v s 2 gånger om det inte finns starka skäl för en högre prövning.
Bra skrivet Sara-Linnea!
Kramar Nicklas Sundberg
Nu börjar det röra på sig...
Nytt utredningsuppdrag från regeringen enligt dagens DN.
Skicka en kommentar